Hjälp är hjälp, här eller där!

Hallå där allihopa!

Stefan här igen. Läget i storstaden är okej från min del och även min familj. Situationen här i Stockholm är ganska allvarlig måste jag säga, det känns som att allt fler blir smittade av det där coronaviruset men så är livet. Min familj och jag har bestämt oss för att stanna hemma. Jag har permitterad mig själv från företaget. Det har löst det ekonomisk för jag hade inga besökare alls i princip. Det har varit en hårdtid och det verkar nog inte bli bättre än på ett tag. Så får det vara dock. Jag blir självklart lite orolig för hur jag ska klara mig om jag inte kan driva mitt företag men samtidig är jag duktig på att vara påhittig och hela livet har jag klarat mig bra. Jag har gjort så många olika saker i mitt liv, allt från att driva en butik som hade försäljning av begagnade entrepenaddäck till att jobba inom vården, i enklare ord betyder det att jag är INTE rädd för att jobba med vad som helst!

Det är en egenskap som jag tycker om hos mig. Det erkänner jag öppet, utan att skämmas för att låta dryg! Sen jag var en ugn pojke, villig att tjäna pengar, har jag haft med mig tankesättet att vill man tjäna pengar ska man inte vara heller nojig med vad man får för jobb. Jag vet att det inte alltid är så för alla och jag förstår om man inte själv vill ha det så, vi alla är olika och så får det vara. Tänk efter, säger jag bara. Vi i Sverige är lycklig lottade ändå, här har vi a-kassa och bidrag och grejer, ingen människa behöver gå hungrig eller utan tak över huvudet, det är en av de saker som gör mig mest stolt över att kalla mig svensk men jag har polare runt om i världen som inte har det lika lätt, främst i Sydamerika. Där jobbade jag med dykning, precis som här hemma, på den tiden bodde jag i ett fattigt land i en fattig liten stad vars motorn var turismen, människorna där klarade sig tack vare turismen och nu med läget som det är, finns det inga turister, så de har ingenting längre att leva på. Det är hemskt! Jag pratar med mina vänner där och de är så oroliga, deras regering säger att de ska få hjälp men inte själ har kommit ut hela vägen dit för att kolla hur läget är, vilket är allvarlig. Jag själv är ju hemma och sysslolös, så jag sitter här och Googlar på plasttak altan, för jag har fått mig att jag vet hur man bygger saker, så jag ska jobba lite med vår altan. Det är en orättvis värld vi lever i, det är min känsla, samtidig som jag inte kan göra så mycket åt saken. Jag försöker. Jag vet att jag klarar mig ekonomisk bra här, så vad jag försöker nu är att använda mig av mina vänner och bekanta och deras vänner och bekanta och samla in pengar till de där borta. Det är pengar som jag vet kommer att gå både till folk som står mig nära hjärtat men även till andra i deras samhälle som har det svårt.

Ja kära folk, vi måste enas och hjälpa varandra, inte bara i vårt svenska samhälle utan även hjälpa andra ut i världen. Vi har resurserna, vi har det som behövs och lite till. Visst, här skulle vi kunna gå in i diskussioner om huruvida vårt svenska folk behöver också hjälp och det är ingenting jag nekar. Det behövs också hjälp här men det behövs även på andra världsdelar och det finns många, både gamla och barn som måste lägga sig idag utan nåt i magen eftersom deras regeringar inte hjälper något. Så, kom igen, hjälp till, vare sig du vill hjälpa någon här eller i andra länder, det viktiga är att du väljer att aktivt göra det.

Hoppas ni alla har en fantastisk fin vecka, det är så mycket som händer men tillsammans är vi starka, glöm inte det!

Ta riktig bra hand om er och era kära, undvik allt för stora sociala sammanhang och tvätta händerna ofta!

Vi hörs!